Otit hos barn — otoskopi, diagnostik och handläggning i BVC och primärvård
Otit hos barn — otoskopi, diagnostik och handläggning i BVC och primärvård
Öroninfektion är en av de vanligaste orsakerna till att barn söker vård. Ändå är otoskopin — den enskilt viktigaste undersökningen — ofta den del som brister. Rätt instrument och rätt teknik gör stor skillnad.
Akut otit och serös otit — viktiga skillnader
Barn med öronbesvär kan ha antingen akut otit (AOM) eller serös otit (SOM, "lim-öra"). Det är viktigt att skilja dessa åt eftersom handläggningen skiljer sig åt.
Akut otit (AOM) karaktäriseras av snabbt insättande symtom — öronsmärta, feber, irritabilitet — i kombination med tecken på mellanöreinflammation vid otoskopi. Trumhinnan är rödaktigt, buktande och har nedsatt eller ingen rörlighet.
Serös otit (SOM) ger sällan akuta symtom. Vätska i mellanörat utan infektion kan ge hörselnedsättning och känsla av igensatt öra. Trumhinnan kan se närmast normal ut, eller vara diskret indraget och ha en matt yta. Rörligheten är nedsatt eller saknas.
Otoskopifyndet vid AOM
Vid akut otit ser du ett eller flera av följande:
- Utbuktning: trumhinnan buktade utåt av trycket från inflammationen bakom
- Rodnad: distinkt rodnad, inte bara marginalrodnad som kan ses vid gråt
- Nedsatt eller utebliven rörlighet vid pneumatisk otoskopi
- Perforation med sekretsflöde: vid kraftig infektion
Rodnad ensamt är ett otillräckligt kriterium — gråt och feber ger fysiologisk rodnad. Det är buktningen och rörlighetsbedömningen som avgör.
Otoskopifyndet vid SOM
Serös otit är svårare att diagnostisera otoskopiskt:
- Trumhinnan kan se normal ut eller vara diskret indraget
- Matt yta, minskad eller avsaknad av ljusreflex
- Vätskespegel eller luftbubblor kan ses i genomlysande fall
- Pneumatisk otoskopi visar nedsatt eller utebliven rörlighet — det viktigaste fyndet
Teknik för öronundersökning av barn
Öronundersökning av barn kräver lugn, rätt position och ett instrument som ger god belysning även i en kortare, smalare hörselgång.
Position: Yngre barn hålls av en vuxen i bekvam position med huvudet fixerat. Äldre barn kan sitta på undersökningsbritsen. Försök aldrig ta undersökning med motspänstigt barn — använd tid för att lugna ner.
Trattval: Använd alltid rätt storlek. För spädbarn: 2,5 mm. För äldre barn: 4 mm. Rundade kanter är avgörande för att undvika smärta och skada på hörselgångsväggen.
Riktning: Dra försiktigt örat uppåt och bakåt (hos äldre barn) eller rakt bakåt (hos spädbarn) för att räta ut hörselgången.
Tid: Ge dig tid att titta. En snabb blick räcker sällan. Identifiera trumhinnans landmärken — hammarskaftet, ljusreflex — innan du bedömer patologi.
Vad tillför ett bättre otoskop?
I barnvård är belysningens kvalitet extra viktig. En smal, mörk hörselgång kräver ett instrument med hög ljusstyrka och jämn illumination.
HEINE BETA 400 F.O. ger fiberoptisk belysning utan central skugga och mycket hög ljusstyrka — den tydligaste bilden av trumhinnan som går att få. Passar BVC och primärvård med hög volym öronundersökningar.
HEINE mini 3000 F.O. är ett fullvärdigt diagnostikotoskop i fickformat. Kör på AA-batterier och väger under 100 gram — praktiskt för hembesök och akutsituationer. Fiberoptiken ger en klinisk bild utan kompromisser.
HEINE BETA X tillför dessutom HEINE inSPECT — ett integrerat undersökningsljus som med ett knapptryck låter dig undersöka svalg och näsa utan att byta instrument.
Antibiotikabehandling och aktiv exspektans
Läkemedelsverkets och STRAMAs rekommendation är tydlig: för barn mellan 1 och 12 år med okomplicerad akut otit rekommenderas aktiv exspektans — avvakta antibiotika i 2–3 dygn.
Antibiotikabehandling ges direkt vid:
- Barn under 1 år med säkerställd AOM
- Perforerad trumhinna med sekretsflöde
- Dubbelsidig AOM hos barn under 2 år
- Hotande komplikation (mastoidit, meningit)
- Kraftiga symtom eller snabb försämring
Förstahandsval: fenoximetylpenicillin (penicillin V) tre gånger dagligen i 5 dagar.
Detta innebär att diagnossättningen — att skilja AOM från SOM och från normal trumhinna — är avgörande: antibiotika ska inte ges om diagnosen är osäker, och det är otoskopin som avgör.
Indikationer för remiss
Remittera till ÖNH-specialist vid:
- Serös otit med hörselnedsättning som kvarstår mer än 3 månader
- Återkommande akuta otiter (≥3 episoder på 6 månader, eller ≥4 på 12 månader)
- Misstanke om cholesteatom (retraktionsficka med debris)
- Unilateral hörselnedsättning utan klarlagd orsak
- Tecken på intrakraniell komplikation
Sammanfattning
God otoskopiteknik och rätt instrument minskar antalet onödiga antibiotikarecept och identifierar de barn som behöver vidare utredning. BVC-sköterskor och distriktsläkare som undersöker öron regelbundet tjänar på ett instrument med fiberoptik och möjlighet till pneumatisk undersökning.
Kontakta MAVE Medtech för rådgivning om val av otoskop för BVC och primärvård.
Källor: Läkemedelsverket/STRAMA — Handläggning av akut mediaotit hos barn (strama.se); Rikshandboken i barnhälsovård — Ögon- och synundersökning på BVC (rikshandboken-bhv.se); Sjögren J et al. Diagnostik av akut mediaotit. Läkartidningen 2020; Socialstyrelsen — Nationella riktlinjer för antibiotika i primärvård; Rosenfeld RM et al. Clinical Practice Guideline: Acute Otitis Media. Otolaryngol Head Neck Surg. 2013.